Extreme make-over

Föreställ er följande; en motvilligt uppstånden Marina som vaknat alltför tidigt en lördagsmorgon, efter alltför lite sömn, hasar fötterna framåt i en särdeles primitiv variant av upprätt gångstil. I ett illa beräknat ögonblick vrider jag på huvudet samtidigt som jag passerar en obarmhärtig spegel. En högst oväntad reflektion slungas tillbaka och det tidigare hasandet förvandlas till nervösa tramp i badrummets riktning. Där besannas mina farhågor frammanade av den osympatiska glasbiten på hallväggen; ett obekant ansikte med illröda plutläppar som verkar befinna sig i något slags psykotiskt collagen-pumpat skick, lyser ilsket där min mun tidigare suttit. En panna, slätare än den lenaste barnrumpa, blänker som vore den ny-injicerad med Botox. Varje oroslinje utsuddad, varje skrattrynka utttänjd till det yttersta samverkar i ett uppsvällt ansikte utan mimik. Mitt jag och min kropp befinner sig uppenbarligen på kollissionskurs för när min blick envist dras mot övriga kroppsdelar får skräcken fritt spelrum. Fingrar tjocka som nystoppade lunchkorvar vars skinn hotar att brista vilken sekund som helst, tår svullna till oigenkännlighet vars form gått från avlång till cirkelrund, vilar som övergödda puttekulor mot golvet. Vad har hänt? På vad kan vi skylla denna diaboliska metamorfos? Var det mitt okontrollerade intag av lagrad getost i kombination av lufttorkad skinka i gryningen, eller var det min exalterade nötfrossa med rödvinsbad som orsakade förvandlingen? Lider jag månne av en störning i den orala fasen eller är svullnaden ett uttryck för en akut allergisk reaktion mot Freuds rektala struntprat, vars innehåll jag måste beskriva i veckans litteratur-uppgift?